Med endast månen som vän...

Igår pratade jag med Lena o tyckte att nu får vi nog snart ta tag i de där promenaderna vi pratat om så många gånger. Vi sätter igång imorgon tyckte jag... Nä, jag kommer bort direkt tyckte Lena... Så okej. På med gympisarna och reflexväst o iväg gick vi mot Grönelunds elljusspår. En promenad på totalt 4,2 km. Elljusspåret är ju bara 2,5 men det är en bit dit också och vi valde medvetet den längre vägen... Mycket skönt var det iallafall...

Idag skulle vi göra om det, så på med samma utrustning plus isbroddarna jag fick av en arbetskamrat eftersom det var isgata på vissa ställen på spåret. Traskade iväg o upptäcker att inga lampor var tända. Men ja,ja.. det var ju inte så mörkt så vi traskade ändå på... ju längre in i skogen vi kom desto mörkare blev det. Hade det inte varit stjärnklart och månen funnits där så lovar jag att vi hade inte sett ett skit. Ficklampa hade jag med mig också, men den lös inte mer än precis framför fötterna...

Men envisa som vi är o med månen som sällskap så tog vi oss runt och hem igen. Avslutar här med en kopp te o lite småprat...

När Lena gått hem ringde jag mamma o tänkte kolla om hon vet hur lampor på såna spår brukar lysa...??? hon lät som ett frågetecken.. Vadå, det får ni ju tända själva när ni kommer dit.... VAAAAAAAAA, ja, det låter ju faktiskt ganska logiskt mot att allt ska stå där o lysa om ingen är på spåret Men det hade vi verkligen ingen aning om, och gårdagens lampor var väl bara tur...

Varje dag lär man sig något nytt. Snart är det dags för sängen så jag orkar med veckans sista arbetsdag imorgon...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0