Vart kom alla människor ifrån???

 Var lite upprörd över en gammal bekant som jag träffade igår när vi var o dansade o tänkte jag behövde skriva av mig här... Blev förvånad över att fått flera kommentarer på de senaste inläggen. Brukar ju aldrig vara någon som läser här... Förutom Jonas, Eleonore o Elin....Haha..ibland kommer statistiken upp i fyra så det är väl någon som gått vilse då:-) idag har det varit inne hela 76 personer o det var roligt att se. O bara snälla fina kommentarer om min viktkamp. Jag är ju lite dålig på  att uppdatera, men det beror oftast på att det känns som att jag skriver mest för mig själv, men om det nu finns någon som är intresserad så vill jag absolut försöka skärpa till mig. Kanske kan jag hjälpa någon annan på vägen.

Tillbaka till min bekant jag träffade. Har inte träffat henne på många år, hon var förr tillsammans med en vän till mig. Av naturliga skäl kom vi ifrån varandra när det tog slut. För några veckor sedan hittade jag henne på fb och blev lite glad. Det var ändå en ganska trevlig tjej, om än lite annorlunda. Har sett att hon umgåtts med en annan tjej som jag inte direkt känner vi kan kalla henne X väldigt mycket. De äter middag tillsammans, festar tillsammans, semestrar tillsammans, i stort sett bor de tillsammans även om de har varsinn lägenhet egentligen. Med andra ord de gör ALLT tillsammans. Igår när jag mötte min bekant var inte X med o jag frågade lite skämtsamt om hon kommit på villovägar... Jag får då följande till svar " Ja, o det är så jävla skönt att slippa från henne en stund, hon vill ju bara ligga på soffan o blir fetare o fetare" ÖHHHHHHHHH, säger man så om en människa man umgås dagligen med. Visst att man kan tröttna även på den bästa vännen ibland o känna att man behöver lite fristad. Men att uttrycka sig på det sättet var nog det lägsta jag hört på länge. Jag tycker inte om alla människor, men de jag inte tycker om respekterar jag men låter bli att bli för nära. De jag umgås med dagligen tycker jag om. Usch... Vad säger såna människor om mig när jag inte är närvarande??? Jag hoppas att mina vänner de som påstår att de tycker om mig verkligen gör det o inte säger något annat bakom min rygg....

Idag har det klippts ner dill o frusits in. Upptäckte igår mördarsniglar i min odling o tänkte att rädda det som räddas kan. Kvar finns nu bara morötter, men de är ju inte klara än... Sniglarna kastade jag ner i min slänt i hopp om att de istället ska äta upp ogräset där. Har väldigt svårt för att döda djur. Slår helst inte ens ihjäl en fluga om jag slipper (o det gör jag oftast) o att då som många säger att man ska KLIPPA itu snigeln.. Nä, det finns inte i min värld. Så länge jag inte är invaderad av dem, som nån tant på nyheterna igår som plockat 13 000 sniglar, så får de faktiskt leva o bo i min trädgård...




Det var meningen vi skulle ut på promenad idag Lena o jag. Men när hon kom började det åska o mullra o vi tyckte att det var bättre med en kopp kaffe o lite Spanien prat istället. Vi börjar verkligen bli slarviga med det här o får se till o skärpa till oss. Nästa vecka blir det som det blir. Men när jag kommer hem igen ska det tas tag i. Jag vägrar låta det gå utför igen. Man måste ju inte gå store mosse rundan varje dag. Men en liten promenad skadar inte o är inte ens jobbig. Mest bara nyttig.

Nu ska jag ta o ägna mig åt teven en stund. Imorgon väntar en heldag på chappen tillsammans med min bror o hans barn o flickvän. Ska bli trevligt o jag hoppas verkligen på hyfsat väder....

Natti på er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0