Kalas = ont i magen

Ställde klockan ganska tidigt i morse för att hinna med allt. Det tar tid att gå ner i vikt:-) Började med en kopp kaffe o några knäckebröd med keso o tomat. Hoppade över skinkan, även om den är "billig" i points så är det lika bra att spara varenda point jag kan inför kalaset. O ska jag vara ärlig så vet jag inte om det ens märktes att den saknades.

Efter frukosten tog jag mig till IKEA för inköp av födelsedagspresenter till barnen. Jennifer önskade sig en lampa i julklapp, men inte förrens jag var där insåg jag att hon faktiskt behövde en också. Investerade även i två matlådor till mig själv. Har lite ont om dem o många gånger saknar jag nån extra att lägga mat i. Men nu är även det problemet löst.

När inköpen var klara bar det iväg till Eleonore som jag tidigare i veckan ringt o föreslagit en promenad. Tänkte först ta en promenad själv, men kom på att varför inte passa på att träffa en vän en stund istället. Så vi tog en runda runt Elmia. Promenaden var 5,83 km och tog drygt en timme. Men mycket backar som fick upp flåset bra. Så nu kan jag med gott samvete äta lite kalas mat...

Igår satt jag o diskuterade med mig själv att oavsett hur god maten är så ska jag bara ta en gång. Det är inte värt att proppa i en massa för att sen bara få ont i magen, dels av för mycket mat men även eftersom magen vant sig av med allt det feta nu. Men den diskussionen förlorade jag så fort första portionen var uppäten:-( Argumentet blev att jag går ju inte upp de 7,5 kilona jag tappat bara för att jag äter lite extra. O resultatet efteråt.... En fruktansvärd magknip givetvis....


Grönpepparbiff med potatisgratäng, rödlöksmarmelad och sallad... Riktigt jäkla gott var det..


Efterätten var även den väldigt god, tårtbotten gjord av nötter och däremellan någon typ av chokladmousse. Även här slank två bitar ner, trots tidigare nämnd magknip. Kan säga att det efter detta inte blev ett dugg bättre...


Mina underbara brorsbarn och tillika födelsedagsbarn. Martin blir hela fyra år och spenderade stor del av kalaset med att leka med en myra han hittade på golvet. Tur man inte har högre krav på sina vänner... Jennifer fyller elva, kan inte förstå hur snabbt tiden går. Det var ju inte längesen hon var en liten bebis..

Nä, nu ska jag gynna tv-produktionen som drar nytta av när folk dör. Whitney Houstons begravning visas på teven och jag tänkte kolla lite medans maten smälter. Tur jag ska dansa imorgon så matintaget ändå nollställs igen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0